Tänker, tänker och tänker...

För er som inte redan vet om det så har jag ju endometrios. Av den anledningen så var jag på läkarbesök hos specialist på Akademiska sjukhuset i Uppsala i måndags. Jag har haft tur, jag har haft tur att jag har en bra doktor som remitterade mig dit! Efter att jag var inlagd vid Lucia har jag varit påväg att ge upp, ge upp allt. Det har känts så hopplast, det har inte spelat någon roll vad jag har provat för hormoner eller stark smärtlindring. När jag var inlagd då hade jag nästan ingen hjälp av smärtlindringen som bestod av höga doser morfin. Är det meningen att jag ska behöva ha det så här kan man ju fråga sig!? Men i måndags fick jag det bekräftat, att så här ska jag inte behöva ha det tills jag hamnar i klimakteriet på riktigt..! Läkarbesöket på Akademiska resulterade i att det faktiskt finns några få saker kvar att prova! Te.x. antiepileptikum/antidepressiva mot nervsmärta, inflammantionshämmande smärtlindring i kombination med morfinet. Men doktorn skulle också trycka lite extra på att jag skulle få prova på en EDA (en ryggbedövning) när jag var inneliggande nästa gång med svåra smärtor! Det betyder mindre biverkningar än vad morfinet ger och mycket bättre smärtlindring! Ett par andra saker har vi i åtanke också som en del i den fortsatta behandlingsplanen. Det känns verkligen skönt. Men känslorna har varit ute på en känslomässig "berg- och dalbana" den senaste veckan... Denna mycket sympatiska och oerhört duktiga doktor som jag träffade där påminner mycket om min doktor här nere, bortsätt från att hans specialistkunskap var inriktad ännu mer på just min sjukdom! Tydligen så är jag något av ett specialfall enl. honom... Ja, tro det eller ej! Han hade aldrig varken träffat eller hört talas om någon som har gått igenom så många operation, så mycket smärta och så många behandlingar innan 25 års ålder sa han... För mig lät det konstigt, jag är ju van vid att ha det så här..eller?! Tur att jag inte har tänkt på det så, jag tycker ju inte att jag är så sjuk egentligen, eller jag intallar iaf mig att det är så! Jaja, nog om detta. För fortsätta med att ge mig på ett enormt tvättbärg som ska vikas och stoppas in i gardroben!

Sista natten!?

Gör min sista natt på barnavdelningen inatt.. mitt vik går över till att bli en timmanställning i och med att jag börjar jobba som skolsköterska nästa vecka! Känns onekligen lite märkligt att det redan har gått nästan ett helt år, och jag kommer verkligen att sakna alla underbara kollegor! Men det är bara att ta nya och friska tag och komma in i ett otroligt spännande arbete som skolsköteska! Nästa vecka ska vi börja med magisteruppsatsen också och jag ska på läkarbesök till Akademiska i Uppsala.. En vecka full av händelser, en del viktigare än andra men alla viktiga...

Dammar av bloggen igen...!

Känner att det är dags att damma av bloggen och börja skriva lite igen. När jag skrev senast var jag på slutet med c-uppsatsskrivandet och påväg mot Tanzania. Uppsatsen blev klar, och jag och J kom iväg till Tanzania! Nästa vecka är det två år sen jag åkte. Kan det verkligen vara sant att tiden går så fort? Det känns ju som att det var igår?! Men det är två år sen allt det där hände...

Jag har hunnit jobba som sjuksköterska på några olika ställen och är påväg ut som skolsköterska, har en d-uppsats under våren, sen är den vidarutbildningen klar! Redan nästa vecka börjar jag dock arbeta som skolsyrra!

Ja, nästa vecka. En vecka fylld av en massa viktiga händelser, eller är de verkligen så viktiga? Är det kanske bara för mig de betyder något? Är de då så viktigt om det bara är viktigt för mig.. Hur ska någon annan någonsin kunna förstå hur jag känner inför det där besöket i Uppsala?! Jag har väntat på det med förväntan, spänning, men också med ångest och oro.

Jaja, ska skriva en ordentlig uppdatering om vad som har hänt och inte hänt sedan sist!