tisdag 16 september 2008

Blåljus och sirener...

...så fort jag hör ambulanssirener och ser blåljusen fryser jag till is. En konstig känsla som är omöjlig att beskriva infinner sig. Fick höra av en kompis för någon dag sen att detta däremot syns väldigt tydligt på mig. Jag tror det är något likande som jag känner när jag kommer in i operationssalen. Jag hinner inte mer än precis komma in om dörrarna förren illamåendet börjar. Vår kropp har ett fantastiskt minne vid sådana här tillfällen. Illamåendet är en reaktion, kroppen känner igen miljön och lukterna från tidigare tillfällen då jag mått mycket illa i samband med operationer. Kroppen kommer då ihåg detta och reagerar med illamående riden innan narkosen och operationen. Fantastiskt, men mindre roligt. Jag tror det är något liknande jag känner när jag hör ambulansen. Nu ska jag iaf leta efter lite mer vetenskapliga artiklar till vårat grupparbete som snart ska vara färdigt... Ta väl hand om er alla! Ska förresten jobba imorgon jippiee! Har inte varit uppe på gyn och jobbat sen skolan började. Ska bli riktigt skoj med jobb som lite omväxling mot all granskning av vetenskapliga artiklar och tidsskrifter...!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, kroppen är komplicerad - vissa saker glömmer den inte och andra lär den sig aldrig. ;)

Syster Emma sa...

Ja, visst är kroppen kompilcerad men ack så intressant!
/Emma